Om allt mellan himmel o helvete. Mitt liv men sett från den ljusa sidan

Kärlek och att utlämna sig själv!!

Jag är så jäkla rädd för att bli sårad o har alltid varit. Nu mer än någonsin antagligen för jag har börjat använda min sjukdom som anledning till att jag inte bör träffa någon. Under hela min uppväxt har jag fått en totalt sned o för män en missgynnande bild. Och det beror ju på mina föräldrar, att de inte kunnat leverera en bild av kärlek. Inte ens en bild av total likgiltighet utan hat och arrogans o våld o intriger.De enda män jag litar på till 110% är mina manliga kompisar. Jag kan nog upplevas som jag är totalt ointresserad av det motsatta könet men är man riktigt rädd för något så undviker man det ju!!Det här är nog en av anledningarna till att jag separerar sex o känslor. Sex bara för njutning är mkt enklaare för mig ‘än om man blandar in känslor. Då drar jag direkt!  Och det beror inte på att jag är modern utan för att jag innerst inne är livrädd för att bli sårad igen.  Har väldigt svårt för att bli kär i någon på riktigt. Har inte varit kär sedan 2004 o då har jag ändå bott själv sen -05.  Och under hela mitt liv har jag bara varit riktigt kär i 5 personer!!

Jag har en vän (kanske fler men ingen som sagt ngt) som tycker att jag lämnar ut för mkt om mig själv. Det kanske jag gör men jag kan stå för det om ngn konfronterar mig IRL!!  Och jag kan stå för det om 10 år också!! Det är huvudsaken tycker jag.  Och det här är lite av min dagbok o jag har inga som helst problem med att dela med mig av det jag skriver. Sånt som jag tycker är för privat delar jag bara med mina närmsta vänner.

 Ibland kan jag önska att jag skulle vara så jäkla blåst som en del andra är när det gäller kärlek men ”tyvärr” så är jag alltför luttrad för att gå på det mesta. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer att uppleva DEN kärleken från en man igen för även om/att  jag inte upplevt det själv så har jag sett medaljens baksida på nära håll.. Och näe jag är inte cynisk, jag tror på kärleken o jag blir glad av den. Riktig kärlek är underbar!!  Att lita på ngn så totalt som man gör då,verkligen utlämnar sig själv det är sann kärlek!!

Annonser

18 svar

  1. Excellent.
    I added your site to my favorites
    .
    Elena

    4 februari, 2011 kl. 03:53

  2. När du minst anar det träffar du den rätte, då känner du det och ingenting annat. Äkta ömsesidg kärlek i nöd och lust är det finaste man kan uppleva. Du var en av de vänner som fick mig att inse sanningen när jag själv inte såg hur illa det var.

    kram Bodil

    9 januari, 2011 kl. 11:35

  3. Oj vad jag kände igen mig i den beskrivningen. För visst går det att vända på också, att även män kan känna sådär.

    Jag kikade in för att tipsa dig om ett inlägg som en viss Jonas har skrivit om apotekare. Varning: Han är ganska provocerande ibland 🙂

    9 januari, 2011 kl. 09:52

  4. maskrosensliv

    Är lite som du o som någon skrev innan, bränd. Att lämna ut sig själv innebär också att bli sårbar. Då kan de va mycket tryggare att leva innanför den berömda muren man kan gömma sig bakom. Samtidigt är det synd för man missar så mycket, för som du skriver, kärlek är ljuvlig när den är ”rätt”. Min nya bloggadress förresten 😉

    9 januari, 2011 kl. 05:46

  5. Jag har fortfarande inte fattat vilken sjukdom det är du har och gömmer dig bakom!

    9 januari, 2011 kl. 01:50

  6. Jag har varit kär en gång – en sann riktig gång, sedan har jag varit förälskad i en snubbe… men han trampade på mitt hjärta som om de var det den var gjord för – sedan dess kan kärleken ta sig 🙂

    9 januari, 2011 kl. 12:36

  7. Kärlek är nog ingen gåva. Kramiz

    9 januari, 2011 kl. 11:44

  8. Kärleken slår till när man som minst anar det. När man som minst letar efter den.. Då kommer du inte vilja fly. När man hittar rätt så känner man det på en gång! Försiktighet är bra. Många missar den RÄTTE för att dom laborerar runt med för många orätta..

    9 januari, 2011 kl. 08:54

  9. Jag tycker trots att det är svårt, att du inte skall ge upp även om du haft otur. Med dina erfarenheter så tror jag säkert du kan känna av signalerna från den du träffar. Det viktiga är att man försöker se rationellt på det,utan att misstänksamheten tar över. Under ytan kan det finnas en oslipad diamant.
    Nu kan jag villigt erkänna att jag själv inte är speciellt duktig på sånt här utan bara brakar in i det med full kraft och får betala priset. Men smärtan är det man får betala och den motsatta känslan som man kan uppleva allt från ett par veckor till ett helt liv, måste på något sätt vara värd att man tar lite risker.
    När det gäller självutlämnande så säger jag så här, att anledningen till att jag skriver blogg är att utveckla mitt skrivande. Anledningen till att jag läser bloggar är att eftersom folk är rätt anonyma, så vågar dom bjussa på sig själva. Jag har inte Facebook och jag tycker den sajten suger. Folk är ju så offentliga att dom inte vågar skriva ett skit. Det blir typ ”Hurra i morse löste jag melodikrysset.” Visst intresseklubben antecknar, folk blir ju tio gånger tråkigare än i verkligheten. Kör på som vanligt om det känns rätt.

    9 januari, 2011 kl. 01:05

    • KajsaLisa: Klart att det är värt risken. Men jag är antagligen så rädd för att bli sårad att jag håller mina känslor av det slaget väl inlåsta. Har t om svårt för att bli attraherad av ngn.

      9 januari, 2011 kl. 09:52

  10. Bränt barn skyr elden… Talade med en god vän om just detta så sent som idag. Visst skulle jag vilja uppleva äkta kärlek, samtidigt är jag inte beredd att offra det jag har byggt upp. Att bli kär och att älska är en risk – jag är inte villig att ta risken…
    Att lämna ut sig själv är att våga vara den man är – var stolt över att du VÅGAR stå för dig själv!!
    Kram!

    8 januari, 2011 kl. 10:24

    • Bara Jag: Ja det har du ju rätt i

      8 januari, 2011 kl. 11:04

  11. Kärlek är förbanne mig inte lätt.

    8 januari, 2011 kl. 10:11

  12. kärlek är svårt och ännu svårare om man hela tiden är rädd för att bli sårad, det är klart att du ska skriva det du vill och kan stå för 🙂
    Sv: du gör rätt att låta din pappa ta hand om elinstallationen
    ha det gott – kramar

    8 januari, 2011 kl. 10:07

  13. Precis som du är jag ganska självutlämnande, men står också för allt jag skriver och det är jag som lämnas ut, inte andra. Bloggen är min dagbok och det är terapeutiskt för mig att skriva. Jag har skrivit dagbok i över 30 år.

    Jag tror på kärleken, även om jag nu är rejält tilltufsad. Jag trodde verkligen att det var på riktigt när kärleken kom in i mitt liv i somras. Men ack vad jag bedrog mig.
    Näväl, jag hoppas att tron och tilliten kommer tillbaka, även om jag just nu har svårt att tro det.
    För mig hör känslor och sex ihop. Så jag lever i celibat i stället. Det känns rätt för mig.

    Du ska göra det som är rätt för dig.

    Kram

    8 januari, 2011 kl. 09:42

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s