Om allt mellan himmel o helvete. Mitt liv men sett från den ljusa sidan

Vuxenvärlden sucks!!

Läste precis ett intressant inlägg hos Jonas . Om att vi blundar för när barn far illa men sen näär de är vuxna o begår brott är vi snabba med att döma! Man gör så mkt självdestruktiva saker när man känner sig nonchalerad av vuxenvärlden.  De flesta vuxna ger av sin uppmärksamhet när det händer något som inte är bra. Mission accomplished. Man får uppmärksamhet o det var ju det man ville ha från början. Fast inte den rätta sorten. Negativ uppmärksamhet är bättre än ingen alls!!. De verkar inte ägna en tanke åt varför man börjat betee sig som en värsting. Avsaknaden av folk som bryr sig.. Att bli övergiven, ensam..Jag önskar att alla barn hade möjligheten att få omgärdas av nån som ger dem kärlek  o uppmärksamhet i en lugn o stabil miljö. Och jag vet också att det ibland inte hjälper men det är vår förbannade skyldighet att försöka!!   Att en  del ungdomar  beeter sig som de gör är ett kvitto på att vi inte orkat bry oss om dem!

Det här är ett gammalt inlägg ifrån metro med ett annat gammalt härifrån blandat med lite nytt så det är lite rörigt.  Fortfarande ett högaktuellt ämne och tyvärr kommer det alltid att vara det!  Alla barn har det inte bra hemma och det här är det värsta lovet för dem! De flesta barn längtar efter sommarlov o glass o bad o jordgubbar. Men det finns de som INTE längtar. Som bara ser loven som en början på ngt de vet kommer att bli förjävligt stor del av tiden. I vanliga fall har de ju skolan som tillflyktsort men inte under loven och sommarlovet är LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT!! Bara en sån enkel sak som att ha ngn att prata med istället för att skola o hela konkarongen vänder en ryggen. Ensam, Övergiven, Lämnad åt sitt öde. Det är hemskt!! 

 Så om ni misstänker att ett barn inte har det bra så tveka inte att ringa socialen. Bättre att ringa en gång för mkt!!

 Jag läste precis ett jättegulligt inlägg av Ulrika om hennes mormor. Själv var jag min mormors svarta får och min farmor brydde sig mest om sig själv. De visste ju bägge två hur jag hade det o trots att farmor bara bodde ngn km bort var hon aldrig nått alternativ att gå till när det var som värst. Jag har redan berättat att jag hade en taskig uppväxt o att inget barn ska behöva uppleva den rädslan, osäkerheten, otryggheten,skammen mm det innebar. Inte för att jag kom till skada fysiskt men det är den psykiska smärtan som sitter i längst i vilket fall. Jag hemsöks fortfarande av min barndom. Den har satt djupa spår i mig o det finns mängder av saker jag inte orkar/vill ta tag i av rädsla för att bryta ihop o slå igenom. Det är nog pga av att jag vet hur det själv känns när alla vuxna runtomkring blundar som jag ställer upp så mkt som jag bara kan för Filip.  Och jag kan säga att efter det Filip varit med om så sviker vuxenvärlden fortfarande till stor del…

Barnen är vår framtid!! Och om vi sviker dem nu vad kan vi då begära av dem när vi blir äldre!?

Annonser

13 svar

  1. Jag har haft hand om många barn som scoutledare, visst märker man ibland att något skiner igenom. Men vad, barn är lojala och det är jättesvårt att ta tag i om man inte vet sanningen. Man får försöka skapa en trygg miljö för dom själv när man jobbar med dom. En oas i verkligheten kanske. Visst är det viktigt att visa att man bryr sig.

    13 januari, 2011 kl. 06:37

  2. krulli

    Jättemånga av Snorpans kompisar skriker efter uppmärksamhet på ena eller andra viset, det är så otroligt ledsamt. :/

    12 januari, 2011 kl. 02:54

  3. Jag tycker att människor ska tänka sig för, verkligen, innan de skaffar barn. Ja för idag är det ju så att man SKAFFAR sig barn. Barn blir inte bara till, utan är ofta planerade, för det mesta efterlängtade. Men inte alltid, uppenbarligen… (Hört talas om preventivmedel, ni föräldrar av den typen?)

    Jag får också känslan ibland att man tror att ett nytt barn ska lösa problem t ex i äktenskapet. Det är ju ett helt vansinnigt skäl till att SKAFFA barn! Barnen ska väl inte födas som presumtiva problemlösare?!

    Man ska ALLTID reagera/agera när man tror/ser/vet att ett barn far illa. Det är samma som med folk som mår dåligt och säger att de vill ta livet av sig. Reagera hellre än gång för mycket än inte alls.

    Kram på dig för att du tog upp detta viktiga!

    12 januari, 2011 kl. 02:04

    • Tofflan: Det var bra sagt. Presumtiva problemlösare…

      13 januari, 2011 kl. 07:22

  4. Visst är det så att många blundar för verkligheten, ”vill inte lägga sig i”. Grymt mot de lidande. Kramiz

    12 januari, 2011 kl. 11:03

  5. Kan bara hålla med, barnen är vår framtid.. De är viktigast och de borde överösas med uppmuntran, kärlek och trygghet.

    12 januari, 2011 kl. 09:13

  6. maskrosensliv

    Ett mycket sant inlägg!!

    12 januari, 2011 kl. 08:49

  7. Tyvärr är det nog vanligare, än vad man vill tro.
    Klart att man ska rapportera om man tror att något inte står rätt till.
    Barnen…det är ju vår framtid!
    Kram på dig!

    12 januari, 2011 kl. 08:18

  8. Jag håller med dig, vuxen världen sviker något enormt så vad kan vi egentligen vänta oss av våra barn!
    Det finns så otroligt många barn som far illa och det är fruktansvärt.
    Men jag reagerade på att du skrev att man hellre ska ringa socialen en gång för mycket, nja där håller jag inte med dig! Ringer man socialen så kan oskyldiga komma emellan, jag tycker det är bättre att vara riktigt säkert på att barnet far illa och sen sätta press på samhället.

    SV: Jag läste faktiskt aldrig den tråden, jag klarar inte av sånt, för jag får verkligen fysiskt ont i hjärtat när jag ser hur människor beteer sig. Det händer så mycket sjuka saker på nätet att det är helt otroligt!

    12 januari, 2011 kl. 07:05

    • Väktaren: jag håller med dig. får ta tillbaka mitt uttlåtande. soss stjälper mer än de hjälper ibland så man måste ju nästan vara på den säkra sidan

      12 januari, 2011 kl. 05:48

  9. God Morgon!
    Så sant det du skriver.
    Inte alltid det hjälper med en trygg uppväxt men visst fan är det ens skyldighet att göra så mycket man bara kan.

    Kram

    12 januari, 2011 kl. 05:58

  10. *stående ovationer* Just precis! Det är lättare att döma än att ta det ansvar man borde ta….

    12 januari, 2011 kl. 12:28

  11. Många barn har det jävligt risigt i Sverige, idag. Lätt att glömma det.
    Svar: Tar ett glas rött. Hoppas att min vänstra fot ska sluta upp med att fitta sig och ser fram emot 7-årskalaset jag är bjuden till imorgon.

    12 januari, 2011 kl. 12:23

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s