Förlåt mig alla mina kära Bloggvänner

Jag har inte ngn tillgång till internet o inte haft på säkert 2 månader. Inte orkat bry mig då jag varit mm från den berömda väggen. Detta är en uppdateriing från mobilen så att ni iaf vet att jag lever. Ni som har lösen till mina skyddade inlägg tycker nog att jag vaarit med om mkt o det har ju inte blivit bättre kan jag säga…polis, soss mm o det är inte bara barnen.. Så kände jag mig så jävla ouppskattad på joobbet. Totalt värdelös kände jag mig. Jobbet har alltid varit mitt vattenhål, min fristad där jag kunde glömma mina bekymmer för ett litet tag när jag gick till jobbet o mådde så dåligt var det inte alls långt borta från det totala psykbrytet. Jag har alltid älskat mitt jobb o efter samtal med rätt person blev det mkt bättre trots att jag fortfarande känner mig orättvist behandlad.

Jag har varit tvungen att lämna bort Shabba till en pappa till en av Emelies kompisar. Bara på prov för att se om de trivs ihop men jag tror att Shabba kommer att tycka att det är jättebra där. Det svåraste jag någonsin gjort. Jag känner mig jättegrym som lämnar bort en älskad ds Ole reken. Han var mitt livs kärlek näst efter barnen. Det finns ingen levande varelse som jag förlitat mig på så mkt.. Jag älskar Shabba så mkt o trots att jag vet att han säkerligen har det mkt bättre där så känner jag mig som en totalt hjärtlös person. Sista gången vi gick ut med honom så hoppade han upp på filip o ylade så att mitt hjärta brast.. Igen.. Ingen har någonsin fått mig att reagera så starkt. han är så go min shabba o det finns inget aggressivt i honom men. Han gjorde utfall mot ganska många han såg o jag klarade knappt av att hålla honom. I synnerhet nu när det är halt ute barnen klarade det bättre än mig men de vill inte gå ut med honom längre. Och jag kan ju. Se problemet med att folk blir rädda för en så stor hund även om han bara vill leka!! Jag hade blivit det förut iaf..

En bra sak har hänt mig iaf: jag har träffat en underbar man. Vi får se vart det leder…