Om allt mellan himmel o helvete. Mitt liv men sett från den ljusa sidan

Inlägg taggade “lärare

Byxmyndig!!

Min kära dotter blev 15 igår. Det har varit ett väldans tjat om att hon blir byxmyndig!! Så istället för ett grattiskort köpte jag ett kort där det står:

  LYCKA TILL!!

 

Hon blir ju straffmyndig oxå så det behövs många lycka till… Fast hon har faktiskt skärpt till sig de senaste veckorna. Jag har lyckats åstadkomma att de har korridorsvakt i skolan sen jag varit där ett par gånger o sett skolkande ungdomar i ett av kapprummen. Sade till både en av lärarna o kuratorn att det är mitt ansvar att få barnen till skolan men att det faktiskt är skolans ansvar att se till att de går på lektionerna.  Det är inga barn som hänger ute i korridorerna längre o Emelie är livrädd att de ska få reda på att det beror på mig 🙂 Tror jag ska nominera mig själv till årets Linköpingsbo 🙂 för det har inte varit så enkelt som det låter!!


Always look at the bright side…

De ringde ifrån Filips skola förra veckan o berättade att han kastat en pinne på en av lärarna. Givetvis inte speciellt bra men så tänkte jag:

Han är ju i skolan iaf.. 🙂

Det finns inget ont som inte har något gott med sig och jag är lite av en expert att hitta de positiva infallsvinklarna


Att vara förälder men inte räcka till!!

Man har vissa ansvarsområden som förälder. Några av dem är b la

* att visa o ge kärlek

* att uppmuntra dem när de gör bra saker.

* att vara en böld i arslet på dem när de gör dåliga saker. Att störa ett dåligt beteende så gott det går.

* att föregå med gott exempel

Tycker så jävla synd om alla föräldrar som har det långt värre än mig. Vilken jävla hjälp de får av samhället… Klarar de det inte själva känns det nästan som hoppet är ute. Då de i allra flesta fall står med bördan själva är det upp till dem o barnet om man orkar det hela vägen och att barnet verkligen vill. Och att barnet verkligen vill är en utopi i de allra flesta fall.  Den oro o frustration många känner är långt ifrån hanterbar. Jag kan säga mig veta till stor del för trots att ”mitt fall” är milslångt från vissa andras så var/är det så jag känner. Man ber om hjälp o det är veckolånga utredningar som ska till, man är inte välkommen på en del instanser osv.  Och då får jag väl ändå räkna mig till ”de lyckligt lottade” som redan var i rullarna o därmed hade kontakterna!!  Många föräldrar törs inte ens ”tvinga” med sig barnen hem av rädsla för en polisanmälan om våld eller i värsta fall försök till  kidnappning. Problematiken inom detta område är ganska så stort har jag förstått.

Häromdagen blev en lärare fälld för misshandel på en skola här i Linköping. Han hade satt sig på eleven o hållit fast honom. Lite för brutalt tydligen. Till saken hör att barnet går på en specialskola för aggressiva tonåringar. Eleven fick 40 000 i skadestånd. Vilket jävla rättsystem vi har va?! Där kan man verkligen snacka om att belöna ett dåligt beteende för jag tror ju inte att läraren satte sig på honom o höll fast honom utan anledning!! Att ta till våld är aldrig försvarsbart men under vissa omständigheter kan det dock vara förståligt.

 

Vuxenvärlden sviker både barnen o de vuxna!!

 

Jag har gjort ett flertal inlägg där jag skrivit om att vuxenvärlden
 sucks om man är liten o behöver hjälp. Det gäller även för de vuxna!!
 Jag har fått så mkt kontakter med föräldrar som har problem med
 sina barn o den hjälp de får kommer alltid när det är försent verkar
 det som. Barn som hotar sina föräldrar o syskon med stekpannor o
 div tillhyggen, som skriker o är allmänt hysteriska,går inte till skolan,
 gör som de själva vill och vill inte veta av några konsekvenser för vad
 de gjort. Föräldrar som åker o letar efter sina barn o hittar dem påtända
 i div knarkarkvartar..  Och hjälpen för de vuxna är oftast nada.
 De förväntas orka med att ha det så här;
”Du, det är fler som har det såhär” o ”de växer ifrån det” är populära ord.
 Kontaktar de BUP får de ofta frågan om barnet har försökt ta livet av sig
 eller åtminstone skurit sig o har de inte det är de inte välkomna dit.
 
 
 Jag tycker att jag känner mig som Don Quiote ibland o slåss mot väderkvarnar
men  dessa föräldrar lever verkligen i helvetet.
Jag kan förstå att de ger upp lite när den hjälp de så desperat försöker få aldrig kommer…
 

P.S Kopiera gärna texten i blått o lägg upp på era bloggar. Kanske vi kan göra ngn myndighetsperson uppmärksam på problemet o i bästa fall skapa en debatt. Det  är ju inte så troligt men det kostar inte mkt att försöka.

 
 
Somliga tycker att jag är stark som orkar med det här o mkt annat men
 det  är inte många som reflekterar över varför man är så stark. Det har
 sitt pris  o jag har betalat det om och om igen!! Jag har varit med om
 det mesta. Saker  som jag inte ens skulle önska min värsta fiende, vissa
 saker som man oroar sig  att ens barn ska råka ut för. Det finns så mkt
 lustigt folk därute o som tonåring är  man många gånger ganska naiv.
 

Samhället o den sk vuxenvärlden svek mig ngt så grymt när jag var barn. Och jag kan ärligt säga att jag tycker den sviker som vuxen också!!

 


Helt underbart!!

Har glömt att berätta att två av Filips gulliga lärare var här igår o gav honom lite godis o ett pepparkakshus han gjort. Han blev superglad, ja jag med!  Det är omtanke det.. Verkligen fint gjort av dem.

 Men de fick inga kramar för Filip kunde ju smitta ner dem 🙂