Intelligens!!
Barnens pappa har kommit hit precis för att tala Emelie till rätta. Det kommer hjälpa nada då hon har ungefär lika mkt respekt för honom som för ett skosnöre. Iaf så blev Shabba jätteglad när han dök upp. Och det blev ju Uffe med.
-Gud vad han måste tycka om mig, sa han
– Ja han har ju inte utvecklat sin intelligens än, svarade jag 🙂
P.S Det går ganska bra med Shabba. Han kan sköta sig emellanåt men jag har ju det ”problemet” med att jag inte blir riktigt arg i första taget… Han är hur snäll som helst men han är inne i spökåldern nu o skäller på ganska mkt o in del fall så gör han utfall mot folk oxå. Det är ganska jobbigt kan jag säga men på fredag kommer min hundinstruktör hem ifrån Frankrike så då ska jag fråga honom vad man bör göra!! Det enda jag gör nu är att ge honom ngn form av belöning de ggr det går bra. Funkar sisådär..
Höll på att dö av skratt. Så jäkla bra!! Kattägare
Denna har jag stulit av en tjej på vovve. Enjoy!!
Jag har upptäckt att det finns en värre kategori än katterna, deras ägare.
Vilken stöddig attityd!
Förstår ni inte att det är ni som skapat bekymmer för andra?
Ni köper en katt kastar ut den och väntar sig att alla runt om er ska anpassa sig.
Lika bra att ni får reda på att det är bara ni kattägare som är intresserade av katter, vi övriga har andra intressen.
Även om jag är intresserad av att tex åka motorcykel utan ljuddämpare som låter massor, så får jag inte det på grund av att mina medmänniskor troligen inte gillar det, så därför gör jag inte det.
Men respekt för sina grannar verkar sekundärt för utekattägarna, klart att ni vet om nedanstående, men väljer att ignorera det.
Ni som har utekatter in bostadsområden, svara gärna på följande fakta hur ni ställer er till nedanstående punkter om ni tänker posta:
1. Katter förorenar barns sandlådor, vilket småbarn kan få i sig och blir sjuka.
2. Katter ligger på bilar vilket kan ge upphov till repor i lacken om katten sticker snabbt.
3. Katter attackerar/stör annat djurliv i området, typ fåglar och igelkottar.
4. Människor med allergier och som är djurrädda.
5. Katter förstör andra egendom genom att klösa på utemöbler och kissa på balkonger m.m.
Ovanstående problem känner alla (så pålästa) kattägarna till, TROTS DET släpper ni ut lilla missan, som härjar och lever rövare, det är respektlöst mot alla andra som bor runt er.
Men åt det hållet krävs inget tålamod, det är bara lilla självständiga missan som ska få fritt utrymme.
Vill ni att vi som inte vill ha skadedjur runt oss ska vara lika definitiva som ni?
Vill ni att vi gör samma sak, ställer ut en slagfälla (för mård) där katten lagligen inte bör vara?
Många kattägare behöver inte vara oroliga, deras katt springer väl som vanligt aldrig på andras balkonger och i sandlådor, och skiter bara inne på lådan.
Bli inte förvånad om kissen inte kommer hem en kväll efter sin dagliga bärsärk…
Argument och svar.
Men det är naturligt för katter att göra så
Jaha, det är kanske därför man inte bör ha katter i tätbebyggda områden, precis som med krokodiler och psykfall.
Men det är mitt sällskapsdjur
Köp en vandrande pinne.
Fan vad fegt att ge sig på en försvarslös katt.
Jag har inte valt att ha den ute bland potentiella katthatare, det var ni själva.
Katter måste få vara ute.
Flytta ut på landet om det är så jävla viktigt då.
Men du kan köpa spray som du sprayar där du inte vill att katten ska vara.
JAG har inte köpt och släppt ut ett skadedjur obevakat i vårt bostadsområde, JAG lägger inte en krona på att lösa DITT fyrbenta problem.
Tipsa inte mig om att köpa något som håller din katt borta, jag ser att kattägaren löser sitt problem.
Fyspray nej, rävsax eller slagfälla måhända.
Olika åtgärder för dig som tröttnat att ha skadedjur runt dig:
Om en katt envisas med att beträda dina domäner:
Fånga in katten och ge den till polisen, det borde väcka kattägaren.
Nästa gång kan du lämna den på en avlägsen soptipp, där får den vara ute heeeela dygnet och det finns gott om råttor och annan mat, jättenaturligt för ditt självständiga skadedjur.
Dyker samma katt upp igen, se till att den blir en del av kretsloppet genom att tex. ge den till din lokala kinarestaurang.
Och eftersom ”hissen inte går ända upp i hyreshuset” hos många kattägare gör jag en liknelse som sätter saker och ting i perspektiv.
Hej grannar!
Jag har skaffat en rökheroinpundare som jag släppt ut i vårt gemensamma bostadsområde, han är jättesnäll och Bulten (som han heter) har aldrig gjort något sattyg hemma.
(Jag kanske har lite extra tålamod då han är min snutteplutt-pundare)
Jag låter honom vara ute på dagarna för han behöver frisk luft, och gillar att lalla runt.
Hoppas det är ok att han pissar ner sig och somnar i trappen och gör detsamma på era stoldynor, sover på din bil, biter på allt av värde i området och snor allt som inte är fastskruvat.
Han kan föra ett jävla liv om Rufus dyker upp, det är hans konkurrent i ”kopparbranchen” men så fungerar dom, det är naturligt för pundare, snälla respektera det.
Han kanske skiter i sandlådan men det kan ni ju bara plocka bort, precis som med kanylerna.
Det är möjligt att han snor koppargrejer och cyklar här i området men det ligger i deras natur så det får ni respektera, han är ju bara en rar pundare.
När han blir kåt låter han som kriget, men det ligger också i hans natur, vill helst inte kastrera honom då jag funderar på att starta kennel här..
Tack för ert tålamod.
Budget:
Taktiken är köpa antikatt-hårdvara för samma pengar som katterna förstört för hos mig från tex. http://www.ideverkstaden.com/ om kattägarna fortsätter vara totalt oförstående mot sina grannar.
Jag kanske ska byta bransch och åka runt och ställa fällor helt random i bostadsområden och vänta in påföljden i lokaltidningen.
Blir troligen inte världens första seriekattmördare, men det borde få kattägarna att hålla sina skadedjur på rätt sida om dörren…
Men glöm aldrig bort, det var ni kattägare som satte igång detta genom att släppa ut ert skadedjur i tätbebyggt område obevakade och helt sonika skita i era grannar, respektlöst!
Mvh
Ännu en kanske blivande seriekattmördare…
Hur kunde du?! Varning för tårtrillande!!
När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta.
Du kallade mig ditt barn och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var ”dum”, pekade du ditt finger mot mig och frågade ”Hur kunde du?” – men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.
Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssande på dina lugna andetag och hemliga drömmar och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för ” glass är inte bra för hundar”, sa du). Jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.
Så småningom började du 
spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut. Jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.
Hon, numera din fru, är inte en ”hundmänniska” men trots det välkommade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur de luktade och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dem och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dem, men jag blev ”fånge i kärleken”.
När de blev äldre blev jag deras vän. De hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dem att göra och deras beröringar. Ditt kel med mig var numera så sällsynt. Jag skulle försvara dem med mitt liv om så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var tider det, då andra frågade om din hund och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara ”Ja, ja” och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till att bara vara en hund och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.
Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: – Jag vet att ni kommer att hitta ett hem till henne…
De skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. De inser att för en medelålders hund, även med papper, så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: – Nej pappa!!! Snälla, låt dem inte ta min hund!!! Du var orolig för honom och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv. Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon och artigt vägrade du att ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa och nu har jag det också.
Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen, men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. De skakade sina huvuden och sa – HUR KUNDE HAN?
De är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. De matar oss naturligtvis men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.
Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända men det var också en känsla av lättnad. ”Kärlekens fånge” hade nu nått slutet.
Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämmningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan.
Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade – HUR KUNDE DU? Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa, ”Jag är ledsen…” Hon kramade mig och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats – en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden – och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt, ”HUR KUNDE DU?”, inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet…
Några ord från författaren
Om ”HUR KUNDE DU?” fått dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det, därför att det är den sammansatta historien om miljoner av ”ägda” husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för ickekommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras.
Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp om omplacering finns råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avikt att förhindra oönskade djur.
©Jim Willis
Bloggprisad
Jag har fått ett bloggpris av Tofflan o den motiveringen gjorde verkligen min dag. Tack underbara du.
Motiveringen till priset lyder: Kloppan för att hon vågar vara vuxen och tar så gott som hundra procent eget föräldraansvar för två barn samtidigt som hon har en strulig familj och en kronisk sjukdom. Hon är alltid så positiv att man inte kan låta bli att bli smittad!
Med priset kommer emellertid två små uppgifter:
- Krama den första person du träffar efter att ha läst det här. (Uj uj uj.. Nu blev ni nyfikna va?!)
- Skriv en lista med tio bra saker om dig själv och sätt ut på bloggen.
Bara 10!! Jag skulle kunna fylla hela sidan 🙂
- Jag är jag (övriga punkter blir ju då egentligen överflödiga 🙂 men rätt ska vara rätt)
- Jag är kär i människan
- Älskar att få andra att må bättre när de har en dålig dag
- Jag är lojal.
- Är bra både på att lyssna o tala.
- Jag har humor
- Jag behandlar alla folk lika (vilket jag fått mkt beröm för o det är jag väldigt stolt över)
- Jag visar respekt,tar hänsyn o är omtänksam
- Jag är optimist
- Sist men inte minst så älskar jag mina nära o kära!! O det är ju en bra sak. Att kunna älska!
Kanske borde ha haft med en punkt om att det inte är ngt fel på mitt självförtroende 🙂 Men jag tror att det lyser igenom 🙂
Nu vill jag ge detta pris till alla er som läser min blogg återkommande för det måste ju innebära att ni tycker den är bra o då måste ni ju vara lite wild and crazy ni med o världen behöver fler folk som oss.
Och så vill jag ge det speciellt till Dansbandsfrun som med sin kämparglöd o positiva syn på tillvaron med härliga blogginlägg förgyllt tillvaron för flera av oss. Hon behöver lite kramar nu så in dit o kramas lite!!
Respekt för människan!!
Jag hade en djup diskussion med en av A-lagarna förra veckan. Han berättade om grannar o div annat folk som inte hälsar på honom just pga att han tillhör den eliten… Ja man går ju inte runt o hälsar på alla man ser men i det här fallet rörde det sig om folk han träffade på dagligen. Ska det vara så svårt att säga ”Hej” till en annan människa!? Varför anser en del av oss att vi är mer värda än dessa människor o deras tragiska öden? Det är ju inte utseendet som räknas utan hjärtat o hjärnan. Det finns ju människor med välbetalda yrken o fint yttre som är så jäkla fula som personer att de inte är värda skiten under skorna ens o i mina ögon står då en av människospillrorna högre i kurs om de har ett hjärta!! Att säga ”Hej” o prata lite tillhör allmänt folkvett tycker jag o det säger ganska mkt om vilken respekt o empati man har för människan..
.
Otrohet som affärsidè!
Till hans försvar kan jag väl säga att otrohet aldrig var ett problem i vårat förhållande, däremot mkt annat som ni med lösenordet vet.
Har man inte den respekten för en annan människa att inte vara otrogen har man ju ingenting att bygga på so what´s the point…. Inte ens fast jag bodde ihop med barnens pappa i nästan ett halvår innan jag fick tag på en lgh var jag med någon. Skulle aldrig falla mig in eftersom jag visste att han skulle bli så otroligt sårad. Näe behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det är mitt motto o det gäller även tvärtom.
Skulle aldrig få för mig om att vara den andra kvinnan för jag skulle inte vilja bli utsatt för det själv när jag är tillsammans med ngn. Finns det ingen att vara otrogen med kan man ju inte vara just det. Och vad är det som får en del upptagna att betrakta alla singlar som ett hot?! Om nu inte era respektive kan visa er den respekten att låta bli andra så vad får er då att tro att vi skulle vilja ha dem??Och till alla män o kvinnor som tycker att det är helt OK att vara otrogen pga jada jada jada försök inte övertyga de av oss som inte vill ställa upp på en otrohetsaffär att vi är fega små stackare. Vi som gått ur våra förhållanden har faktiskt gjort ett VAL som innebär att vi tycker att ni är totalt ryggradslösa som både vill äta upp kakan o ha den kvar!!
Vad tycker du om de här nya sajterna?
Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/wendela/article12881944.ab
Otrohet som affärsidé!?!
Japp, i England och USA har sajterna som hjälper gifta personer att hitta en dejt, funnits länge. Och nu är det Sveriges tur.
Att vara otrogen pga olika omständigheter det kan nog de flesta av oss förlåta EN gång men att helt kallblodigt planera det är en helt annan sak. Det finns nog bara en ursäkt som håller och det är när man är överens om att ha ett fritt förhållande.Och då behöver man ju inte ens ha en ursäkt för att göra det mer än lusta. Men hur många har ett fritt förhållande!? Är relationen så dålig så att man funderar på att vara otrogen då får man ju PRATA med varandra o går det inte att lösa då får man väl skilja sig/göra slut!! Låter det som jag ger upp för lättvindigt?! Ja det gör det nog men innan jag gjorde slag i saken hade jag stått i bostadskö i 4 år!! Och han fick chans efter chans under tiden att ändra sig. Han PRATADE om att ändra sig men det hände aldrig ngt, så jag gav upp. Det sägs ju att man bara kan förändra sig själv men det hade inte hjälpt ett dugg i min situation. Snarare så hade det blivit värre för barnen!
Till hans försvar kan jag väl säga att otrohet aldrig var ett problem i vårat förhållande, däremot mkt annat som ni med lösenordet vet.
Har man inte den respekten för en annan människa att inte vara otrogen har man ju ingenting att bygga på so what´s the point…. Inte ens fast jag bodde ihop med barnens pappa i nästan ett halvår innan jag fick tag på en lgh var jag med någon. Skulle aldrig falla mig in eftersom jag visste att han skulle bli så otroligt sårad. Näe behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det är mitt motto o det gäller även tvärtom.
Skulle aldrig få för mig om att vara den andra kvinnan för jag skulle inte vilja bli utsatt för det själv när jag är tillsammans med ngn. Finns det ingen att vara otrogen med kan man ju inte vara just det. Och vad är det som får en del upptagna att betrakta alla singlar som ett hot?! Om nu inte era respektive kan visa er den respekten att låta bli andra så vad får er då att tro att vi skulle vilja ha dem??Och till alla män o kvinnor som tycker att det är helt OK att vara otrogen pga jada jada jada försök inte övertyga de av oss som inte vill ställa upp på en otrohetsaffär att vi är fega små stackare. Vi som gått ur våra förhållanden har faktiskt gjort ett VAL som innebär att vi tycker att ni är totalt ryggradslösa som både vill äta upp kakan o ha den kvar!!
Vad tycker du om de här nya sajterna?
Jag kräks nästan o mitt hjärta blöder och tårarna rinner
Var nyss inne på flashback och läste tråden som killen som tog livet av sig live skapade. Usch vilken brist på mänsklighet flera av kommentatorerna visar. Ingen respekt för ett liv.. Stackars grabb som fick läsa det bland det sista han gjorde. Det måste ju ha varit ett rop på hjälp för annars tror jag inte att han valt att filma det.
Kloppan's Blog 
Senaste kommentarer